Jag älskar min mamma.Jag är väldigt lik henne på många sett,utseende och personlighet.Det är jag stolt över.Jag har dock inte ärvt hennes nojjighet om man säger så.Hon är väll rädd om mig,jag har juh varit yngst i nästan hela mitt liv.Jag har nog alltid varit prinsessa i hennes ögon och jag kommer vara det så länge jag får.

Random folk kan fråga om jag inte är Sofies dotter,vi är tydligen jättelika!Varken mig elr henne emot,hehe.Jag gillar att hon faktist vet när man ska hålla käft om saker,visst kommer nojjigheten ivägen ibland,men hon kan verkligen lyssna.Tack mamma.


Hur ofta tror ni hon går med på en bild då?Denhära är från i julas.