Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Hämskt va?Man får känslan av hopplöshet och ensamhet.Men jag får inte ur den ur huvudet.Det är juh inte så att den rör mig mer än alla andra och jag har ingen personlig anhörighet med texten men den är jättehämsk.Men det är en sak som jag inte kan sluta tänka på.Raden snurrar runt i mitt huvud och jag kan bara inte sluta tänka ''dedär är fel''.Jag borde inte kunna tänka så eftersom jag inte känner personen han sjunger om så egentligen har jag inte rätt att utrycka mig i det,men om jag förklara så kanske ni oxå förstår.

Du måste vara som du var.

Man kan inte säga så åt någon.Ja,jag förstår att man inte ska skära sig och svälta,men man kan inte säga så åt någon.Tänk er att denhär personen aldrig kännt att hon dög.Att alla alltid ratat henne vad hon än gör och hur hon än gör slutar dom inte.Tänk dig sen att den personen som då hjälper henne ur dehär,Fronda i dehär fallet,sedan säger att ''Nej,du duger fortfarande inte.Du måste vara som du var.''

Hon strävar efter att alla andra ska acceptera henne och sen får hon höra det att hon ändå inte duger.Jag förstår inte hur det kan vara en förbättring.Någon som mår dåligt behöver aldrig höra att den inte duger.Jag förstår att det han vill mena är att hon inte ska må dåligt,att hon ska vara ''den positiva lilla tjejen igen'',att inget löser sig av att plåga sigsjälv,att hon faktist borde vara som hon var när hon var yngre och att hon duger som hon är.Men det han säger är att hon dög som hon var.Förstår ni skillnaden?

Jag får inte ur det ur huvudet för det kan inte vara rätt.Jag vet att det inte är det.